Contact info: phone: +46761099144 email: stalebrandt@live.se
Jan

20

Januaritrött!

No comments · Posted by null

Nu är det fan många jävla måsten på tapeten. Jag spyr! Mår illa! Jag hinner inte med. Vet fan inte vad jag ska göra. Och mycket är det som blir lidande för det.

Har idag gjort det stora provet på 1700-talets historia. Gick nog bra, tror jag. Och resten av dagen då? Engelska glosor och översättning av en sångtext. Det blir Prophecy med Judas Priest som handlar om Nostradamus.

Blev tillfrågad under helgen om jag kunde tänkas ta ordförandeposten för SD Västvärmland. Vad svarar man på det? Naturligtvis blir man ju hedrad. MEN HAR JAG TIDEN? HAR VI TIDEN? Ärligt så vet jag inte. Jag är en person som inte gör något halvdant, jag lägger i högsta växel och sen kör jag 100%. Men har jag tid? Det finns så mycket annan som jag vill göra också. Och samtidigt så vet jag inte om jag är godkänd till valet av kommunfullmäktige i Arvika. Några, ganska många, skulder ligger och skaver i bakgrunden. Men Jimmy, Björn och några andra grabbar i VU ska ha någon överläggning om detta idag. Och detsamma gäller Tove. Så vi får väl bara vänta och se vad de säger. Får väl besked i dagarna. Och årsmötet är inte än på ett par dagar. Och då väljs även Tove in i styrelsen, OM vi accepterar. Och Helena, Toves dotter, är på väg in i politiken även hon. Forshaga eller Karlstad, vi får se.

Och sen denna eviga jakt på ekonomi. Sneglar lite åt en affärside eller spinner lite på den. När man ändå hjälper de gamla på Toves sida så varför inte spinna fullt ut och starta eget inom genren, och ta hjälp av skattemyndigheterna och dess RUT-alternativ. Det är ju inga större startkostnader i alla fall. Ska kolla lite på regler och annat som rör just den branschen.

Och skolan då? Fullt upp just nu. Och vad gör man sen? Om jag/Vi inte startar RUTen. Ska man läsa vidare. Kanske söka till Molkoms Folkhögskola och dess journalistlinje? Ja det är ju ett alternativ, om man inte har startat företag innan dess.

Fan man blir så jävla less på allt det osäkra.

Sen vill jag ju förstås skriva på heltid, det vore ju lugnast för hjärta och själ. Men det är så infernaliskt tröttsamt att inte få ut våra alster så att den vanliga läsaren kan se dem. Tidningarna är så tröga. Nu har de fått tillgång till våra bästa recensioner, då kanske det kan gå, men det blir väl som vanligt; de recenserar bara böcker som ges ut på de stora förlagen. Ja,ja, vi klättrar upp för ett rejält stup - och vi ska till toppen.

Men vi tror på våra böcker - recensionerna säger att de är bra. Till och med mycket bra! Men det är ju klart att det finns besservissrar som är s.k. förståsigpåare. Duktiga ADVERBjägare, letar minsta upprepning (De borde ge sig i kast med stickning, då får de repa upp bäst fan de vill.) Men inget av detta finns i våra "RECENSIONER", så vi måste helt enkelt tro på vad det står i dem.

Vi skriver helt enkelt jävligt BRA! Och så är det! Köp våra deckardebuter Ankharen och /eller Röd Vinterängel på www.bra-leve-forlag.se eller i en nätbokhandel nära dig. Ni kan läsa recensionerna på vår hemsida.

Ståle

 


Tags: · · · ·


Mood: Music: Location:

Dec

31

Årets sista dag

No comments · Posted by null

 Jaha, och här sitter man igen. Ett nytt år på G. Och vad har man då åstadkommit under det gamla?

Jag har tagit ut en ny riktning på mitt liv. Jag har blivit författare - tror jag. Några säger så och då får man väl tro på det. Jag har gett ut en bok. Jag och min fru har startat ett eget förlag enkom för att få ut våra alster. Stort!

Och jag har gett mig in i debatten om demokratin. Jag skriker ut min oro över hur vårt land monteras ner, och bara för att jag inte vill vara med om detta så kategoriseras jag och många med mig som rasister. Skrämmande, eller hur? Jag har inte förlorat några vänner, för det har inte funnits några, men jag har fått så många nya istället. Tack till ER!

Jag har kommit ut, JAG ÄR en SD:are. Jag är stolt och glad för att kunna titulera mig detta. I mångas ögon är jag nu en rasist. Men jag vill bara värna om vårat svenska arv. De som vill får gärna delta, men tvinga oss inte att ändra på oss bara för att det inte passar er. Ni är så välkomna så. Från nu kommer jag att jobba aktivt för vår framtid. Jag ser en framtid där vi tillsammans kan rädda vår välfärd. Om vi ska ha råd att ta hand om och hjälpa hela världens flyktningar, så måste vi först ta hand om våra egna.

Sopa framför egen dörr är ett känt signum.

Och Zlatan, Zlatan att du inte lär dig. En reporter tar alla chanser till ett scoop. Om du skämtar, räkna då iskallt med att detta tolkas helt fel i dagspressen. Jag förstår din tanke. Att gnälla över en bil och glömma bort vad Anders Svensson har presterat, det ska ju bara ligga sponsorn till last. Och det finns en anledning till varför inte män och kvinnor tävlar mot varandra i fysiska sporter. Jag håller med dig. Och jag tar gärna emot en signerad cykel från dig.

Tycker lite synd om studenterna i Kairo. Tänk bara; att bränna ner sitt eget universitet i protest mot terroriststämplingen av ett visst brödraskap. Vart ska de nu studera? Nu står de väl där och kliar sig i huvudet som Dalle. "Tänkte inte på det."

Detsamma gäller nog för arrangörerna av Antirasistdemonstrationen i Kalmar. Alla "Folkvalda" uppmanades att delta. Men opps vad fel det blev när de kom på att det inbjudna SD var just de som de skulle protestera emot. Men det är ju klart att under rådande omständigheter och med deltagare som våldsbejakande organisationer som RF och AFA som bokstavligen mordhotar SD anhängare, så skulle nog denna fadäs lösa sig självt. Så hur dumma i huvudet får man bli egentligen?

Hur som helst så ska inte SD beblanda sig med dessa antidemokratiska organisationer över huvud taget, oavsett frågor.

Nåja, det kommer en ny bok under nästa år. Det är i alla fall mitt mål. En ny bok med kriminalaren Kjetil Ruud i Karlstad. Marknadsföringen av Ankharen och Röd Vinterängel fortsätter. Målsättningen ligger på minst 1000 sålda ex. Så vi får se vart vi hamnar. Finns att köpa här: www.bra-leve-forlag.se

Och inte fan blir man rik på att skriva, inte än i alla fall, så vi får väl bara hoppas på att Fru Fortuna vill vara oss till lags.

Skål och Gott Nytt År!

Ståle

 


Tags: · · ·


Mood: Music: Location:

Dec

28

Slutet är nära

No comments · Posted by null

Och då är mellandagsrean här. Med höjda ursprungspriser, bara för att lura kunderna. Tur man inte är något freak som springer ut i denna hysteri. Har inte pengarna ens. Men tro inte att jag sänker priset på mina böcker för det. Jag tycker fortfarande att de betingar samma värde som innan julen.

Satte mig ner strax innan aftonen för att blogga, men allt gick som i klister, segt och trögt, tryckte på allt utan resultat, men ingenting hände. Inte då i alla fall, trodde jag. Men nu i efterhand kunde jag se att mitt senaste inlägg hade försvunnit. Kan ses på  http://ankharen.bloggplatsen.se/. Men nu gör jag ett nytt försök, och det tycks funka bra hitills.

Ska göra ett försök att komma igång med min nästa bok igen, "Förpliktelsen". Har skrivit drygt tre kapitel in i den. Men det tillkommer lite ändringar. Har suttit under hösten och "tänkt" på händelser, scener som måste vara med. Så nu ska jag sätta mig ner och lägga allt på plats i detta pussel. Få till synopsen i rätt ordning.

Idag ska vi gå på bio. Det var evigheter sedan förra gången, måste ha varit under 2007. Vi ska se på "100-åringen" med Robert Gustavsson. Första besöket på Palladium i Arvika. Ska bli kul. Längtar redan till popcornen. Varför är det så att popcornen alltid smakar så mycket bättre på bio?

Jag har under den senaste tiden fått in några recensioner på min bok "Ankharen". Smaken är verkligen som baken. Ni kan ju själva läsa här på min hemsida och även på www.bra-leve-forlag.se. Det kan ju tyckas att jag ensidigt bara vill visa de positiva responserna, och vem vill inte det, men tyvärr så har det ramlat in några mindre bra också. Och dessa tycks bara ge sig på språket i berättelsen. Ingenting om själva handlingen, ingenting. Och alla dessa positiva omdömen då? Jo de försvinner snabbt i bruset av några få dåliga omdömen, för det är ju bara de som koms ihåg. Surt ja, men så är det. Hur ska man då ställa sig till de positiva recensionerna? Är det så att de som har gett dem inte vet vad de skriver om eller? Är det så att de som klagar på ens språk vet bäst? Eller är det som någon sa till mig, att dessa neggare bara är avundsjuka eller att de är anlitade av någon etablerad för att minimera konkurrensen? Vem fan vet?

Jag kollade upp några av dessa neggar, och även de drömmer om att skriva själva. De har alltså inte skrivit någon roman själva ännu. Och då ger de sig själva rätten till att recensera andra skribenter, och då även utan att läsa klart de texter de har gett sig i kast med. Vet de hur många debutanter de sänker egentligen? Människor med samma drömmar som de själva bär på. Hoppas verkligen att de själva får någon som vill recensera deras texter, och de får känna på hur det är att bita i gräset. (Ursäkta mina upprepningar.)

Men jag väljer att inte ta till mig av detta. Läser bara det positiva ur mina recensioner nu.

Försäljningen har gått trögt. Både på nätet och ute i de butiker som har våra böcker. Måste man vara ute och konfrontera läsarna själva för att sälja. Svaret är ja. Visst, det är skitkul, men vi kan ju inte vara överallt samtidigt. Men det är bara att bita ihop och fortsätta tröka på. Ska ge mig i kast med pressen igen, ge dem de bästa recensionerna och bara hoppas på det bästa. För vi behöver verkligen draghjälp, och det NU.

Nu kommer det ett NYTT ÅR och då jävlar. Det blir massor att göra och jag tror (och hoppas) att vårat liv kommer att ta en ny vändning.

Våra debuter kommer att ta fart i försäljningen och vårt slit kommer att betala sig. Vi ger ut våra nästa böcker. Och demokratin kommer att segra.

Och till sist; Gott Nytt År allesammans!

Ståle

 



Mood: Music: Location:

Nov

10

Jag vill bara spy

No comments · Posted by null

Det enda jag vill är att skriva min fortsättning på "Ankharen". Jag behöver lite lugn och ro för detta. Men, åter detta evinnerliga "men", det kommer så mycket annat ivägen just nu. Skolarbeten; tunga avsnitt i både historia, religion och engelska, plus en bok att läsa på engelska inför en analys, Hearts in Atlantis av Stephen King. Tungt, tungt och åter jävligt tungt. Speciellt då det tar så mycket tid i anspråk.

Sen är det detta med gamlingar. Jag vet, även jag skall på den vägen vandra. Men det är städning, hämtning av diverse piller, skjutsning. Ja jag vet, du behöver inte säga det. Tur att man inte behöver åka hela långa vägen in till Karlstad för att hjälpa till även där. Än så länge så sköter farsan sig själv. Jodå, man får väl höra ett och annat via telefonen. Men, ta i trä...

Och så kom helgen. Äntligen lite andrum, kanske för lite annat skrivande än om 1500-talet, hinduer och engelska presentationer om Robert Blake. Men ikke sade Nicke. Nicklas med flickvän kom på besök.

Jävligt kul att det sker. Någon gång i alla fall. Men det tar ju tid från det man vill göra. Men hur som helst; vi har lagat god mat i helgen, ätit massor av popcorn. sett på Idol och Så mycket bättre och lite film. Hur helfestligt som helst, och kanske var det välbehövligt. Att stänga ner tankeverksamheten, att helt enkelt nollställa den. Skönt. Och nu har de åkt hem igen.

Men från det ena till det andra. Jag blir så innerligt trött på all jävla pajkastning som pågår ute på Facebook. Sandlådelekar måste jag säga. Här går man i godan ro med i olika Facebookgrupper för att få inspiration och vägledning från etablissemanget, de som har erfarenhet från egenutgivningar, de som har varit i branschen under en längre tid. I alla fall längre tid än mig. Men (igen ett men) några tycker sig vara förmer än andra, några är bara avundsjuka, och många är nog bara stora i truten. Tröttsamt. Kindergarden nästa måste jag få säga. Man blir bara förvirrad och trött, vill helst bara stänga ner eller gå ännu längre, gå ur grupperna. Men samtidigt så behöver man dem, i alla fall några personer, som en hjälpande länk. 

Som ny i gamet måste jag bara säga att jag bara blir irriterad och besviken. Låt för helvete den som vill, få vara i vilken grupp den vill, och låt den som vill ha vilken jävla åsikt den vill.

Det är vuxna människor vi talar om här. Skrämmande hur de beter sig.

Och där kommer man helt enkelt in på en annan sak som mina sk kollegor håller på med.

En fråga bara. Vad brukar författare förespråka mest av alla???? Vet ni inte. YTTRANDEFRIHETEN för helvete. Men man kan inte låta bli att tjafsa om detta heller. Jodå, jag pratar fortfarande om samma människor. Mina kollegor, författarna på Facebook. Vi lever i en demokrati som bland annat innebär att man har yttrandefrihet. Vadå? Jo, man får ha en egen åsikt. Och om vad som helst faktiskt. I alla fall enligt Sveriges Rikes Lag.

Och hallå ni där ute. Dra inte SD över samma kam som Svenska Motståndsrörelsen eller vad fan de nu kallar sig för. SD är inga nazister. Och det handlar inte bara om invandrare. Innan ni yttrar er; kolla in deras agenda. Det handlar bland annat om våra gamla, om brott och straff, och ännu mer. Läs först, ta ställning sedan. Ni får tycka vad ni vill, för det har ni rätt till. 

Måste även passa på att ge alla våra gillare där ute som påstår sig ha köpt en bok av oss. NI LJUGER! Och hur fan vet jag det? Jo, vi trycker våra böcker via Publit och något som kallas för POD (print on deman) och vi kör via ett eget förlag. Vi har således full kontroll på vilka som beställer våra böcker. Och informationen som tilldelas oss innehåller både namn och adress på de som har beställt våra böcker.

Till er som har köpt våra alster. Stort tack!

Förväntar mig faktiskt inga som helst reaktioner på detta inlägg, för jag brukar inga få. Men bara för att jag skriver som jag gör, så ger jag mig fan på att det lär bli ett par stycken eller varför inte ännu fler bara för att jag har spytt galla över mina kära kollegor idag. Tji fick du som har läst så här långt.

I övrigt så känner jag mig rent spyfärdig på allt jävla tjafsande.

Ståle

 


Tags: · ·


Mood: Music: Location:

Nov

03

Bokmässeboggie i Karlstad

No comments · Posted by null

Har precis, eller rättare sagt i förmiddags, lyssnat på en duo som kallar sig för Mandorla. Måste ju bara göra lite reklam för dem. De finns att lyssna på Spotify. En vän sedan gammalt som provat på livet som popartist. Ärligt, så påminde det faktiskt om Beatles och Beach Boys, musik från det goda 60-talet. Lite flummigt och vad ska man säga "piece and love" kanske. Typiskt för Martin Bärjed, hela han gestaltat i toner. Stå på dig. Endera dagen hittar du en bortglömd text från någon berömd svensk författare som du kan sätta musik till, och vips så har du en ny Mandodiaoeffekt fast för Mandorla istället. Go for it Martin!

Men tyvärr, inte min typ av musik. Men jag gillar ändå att du håller på.

Okej, Värmländsk Bokmässa på Karlstad CCC under helgen som varit. Vad ska man säga? Det blev nog inte det lyft som vi hade trott. Man hade ju lite större förhoppningar efter VF:s artikel om oss. Vi hade ju lika stort utrymme som Ninni Schulman. Kommentarerna var många och olika, och inte minst; förvånande. Men framför allt så tyckte jag att försäljningen var rent usel.

"Finns det inte tillräckligt med deckarförfattare i Värmland?" eller "Hur många får det plats egentligen?"

"Nej usch, jag läser inte sånt!" sa en äldre dam och ryckte till sig av karamellerna som stod intill Röd Vinterängel, rädd för att få lite blod på sig. Hon siktade länge. Säkert i 5 minuter.

"Jag, nej jag läser inte böcker." ????? Och vad fan gör hon på en bokmässa måste ju frågan bli då? Hon har ju ändå betalat sig in. 40 kr för personer över 25 år. Till en plats där det bara finns, just det, böcker. "Jag läser inte böcker."

Man tappar ju hakan. Skakar på huvudet åt personen(erna) ifråga. Än är nog inte den siste, ja ni vet, född. Hopplöst. Vad säger man? Ge dem en karamell!

Men det fanns ju, som tur va, lite ljuspunkter. Glada människor, sådana som blev glada bara av att omges av böcker. Människor som mig. Många stannade faktiskt till vid vårt bord. En del vänner och många nya bekantskaper, förhoppningsfullt återkommande läsare. En del var uppriktigt intresserade av hur det fungerar. Och då inte bara som författare utan även som egenutgivare på eget förlag. Skitkul faktiskt. Labbe, Martin, Urban! Kul att ni hittade fram till oss. Per-Arne och Anki; vi ses igen. Och kram till Helena och grabbarna.

Fascinationen, eller fasan(itation) över Tove´s omslag till Röd Vinterängel var direkt öronbedövande och tydligen något diskutabel. Hur äckligt de än tyckte att det var med allt blod, så fanns det bara ett ord som de kunde samlas under; fascinerade. För så är det ju, blod trollbinder folk, vare sig de vill eller inte. Hemskt eller inte, för nog fan vill man läsa om det. Nyheterna eller som roman, bara att välja. det finns runt omkring oss. Senast i Ljungsbro, vilket direkt för tankarna kring Röd Vinterängel som handlar om just psyksjuka människor som finns runt oss i samhället. Människor som inte vet hur sjuka de är, människor som inte tar sina mediciner. Farliga människor. Det är bara det att vi inte vet hur de ser ut, inte föränn det är för sent.

Men många gav även mig beröm för mitt omslag till Ankharen. Dock inte samma ögonbrynshöjande effekt som Röd Vinterängel gav upphov till. Men det gav dock ett intryck av mystik och spänning som lockade en del besökare.

Och med mässdebuten bakom sig har man ju fått lite reflektioner på vad som behövs till nästa gång. Lärorikt. Nu är det bara att fortsätta med marknadsföringen, få folk att se oss, få folk att läsa oss. Vi kommer att ta till ett nytt grepp, för vi är ju lite annorlunda. Vi är ett par som skriver tillsammans, men på helt olika kriminalromaner. Visst finns det ideér om ett framtida bokprojekt ihop, men inte ännu.

Sveriges nya deckarförfattarpar, det var vad som gick ut med VF:s artikel om oss inför bokmässan och så kommer det att bli. Jadå, jag var lite kaxig under intervjun, antydde faktiskt redan vid första mailkontakten att vi var lite annorlunda. Och de nappade på det. Det annorlunda deckarparet, det är vi det. Hör ni det? Och kom ihåg vart ni hörde det först. För det kommer mer om oss.

Ståle


Tags: · · · ·


Mood: Music: Location: